I morse hade jag en grav släng av "alla-andra-har-mycket-roligare-än-mig-ångesten", ni vet, när man kanske läser en blogg eller får ett mail från en kompis och de verkar ha det toppen hela tiden, de har just förlovat sig, startat ett coolt band, varit på massa partyn, gjort sådana knäppa vansinnga (men roliga) grejer som man själv aldrig gör.. Själv drar man omkring hemma i kläder man har haft i två år, tänker tankar man har tänkt i sju och om man hejar på någon på dagen så har man slagit socialt rekord för veckan.. ergo ångest. Som tur var så jobbade jag kväll idag, och, nota bene, jag trivs inte alltid på jobbet; jag kan ångesta i flera dagar innan ett jobbpass eller undra vad jag har gjort fel, om jag varit för lat en vecka efteråt. Men ändå, jobb är jobb, man slipper mala tankar runt runt utan istället tänker man på annat; dags att mata honom nu, nu måste jag tvätta de här kläderna etc. Man kommer utanför sig själv och får lite distans = utmärkt botemedel för just den specifika avundsjuka och jämförande ångesten. Det blir genast bättre, om än inte helt bra.
Nu ska jag sova och önska att jag vore Jill i Jill och drömhästen (FMI, för mammas information alltså; det är den när hon förväxlas med en dryg tjej, Amanda, när hon kommer till en hästtokig familj, Lockett och är därför tvungen att låtsas vara överlägsen och snobbig).
Näst efter att vara Jill eller spela gitarr i ett band vill jag vara Sickan Carlsson i den här filmen, och vara käck och söt med fräscha 50-tals kläder och få åka på en resa till Italien när det är vår varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar